Det är sensommar i luften idag. Att vakna till sol och hög krispig luft är ljuvligt! Vi går upp tidigt i vår familj, kl 05:30 ringer våra väckarklockor. Än så länge är det ljust och skönt vid den tiden. Gäller verkligen att sörpla in allt ljus som går och lagra i kroppen och i sinnet.Barnens vecka är en av dem viktigaste i deras liv. Nya skolor och nya människor. Osäkerhet på var lektionssalarna är och hur man tsr kontakt med nya klasskompisar. Min uppgift är att lyssna, stötta och peppa dem till att de kan klarar av allt. Samtidigt måste tjejerna speciellt en av dem försöka dämpas när det gäller sina krav på sig själv! Hon vill ha kontroll på all för att må bra. Men kontrollbehovet skapar sååå mycket ångest och oro. Jag upplever det som att tjejer idag är antingen coola och brådmogna eller osökra och vågar inte riktigt bli stora. Det är inte lätt vare sig det ena eller det andra. Nu behöver jag all kraft jag kan uppbringa för att vara stark och lugn för att ge mina barn detsamma. Jag vet att de kommer klara det här bra. Livet betår av många utmaningar och förändringar. Den här erfarenheten kommer att stärka dem!Jag har försökt att be barnen att samla på minnen under sommaren då de har känt sig extra lyckliga eller lugna etc. Dessa minnen är fantastiskt bra för dem att plocka fram nu och liksom se framför sig för att förlytta sig dit igen och få ro och andas. Stress och oro får ge vika för positiva och lugnande minnen. Nu ska jag själv ta mig en stund för att andas.

Jag har gjort det! Jag har skapat en blogg. Haha det känns lite kul att ge mig ut i bloggdjungeln. Allvarligt talat så förväntar jag mig inte att någon faktiskt kommer att läsa just min blogg och mina inlägg. Det roliga är att,det faktiskt känns lite befriande det också. Då kan jag,ju skriva dessto mer utan att behöva plocka fram skämskudden! Mina tankar just nu går till mina älskade barn som börjat på nya skolor och i nya klasser. Ni är mina idoler <3 Det krävs mod att vara ung idag! Mina döttrar berättade efter dagens första skoldag (igår) att tjerna i klassen tyvärr var av den falska sorten. Hur du menar ni frågade jag, lite förmanande eftersom det inte är så bra att bedömma klasskamraterna så snabbt. Svaret gjorde mig ledsen men egentligen inte förvånad.Jo, svarade ena dottern, vi hörde hur de snackade skit om varandra så fort de umgicks med någon annan. Sedan gjorde dem samma sak mot den som de nyss varit med. Varför!!?? Mammahjärtat gråter! Varför finns detta behov av att rättfärdiga sig själv, dvs trycka ner någon annan för att må bättre själv. Är det ett sätt för att skapa vännen, att utesluta och snacka illa om andra så att dem själva blir en "enhet"? Ledsamt är det!Mina barns önskan i går kväll var: Mamma jag vill få vänner! För dem är vänner ärliga, jag önskar av all min kraft att våra barn kommer att hitta riktiga vänner som inte vänder kappan efter vinden för egen vinnings skull <3 <3 <3